Utveckling, ja det kan man ju prata hur mycket som helst om.
Utveckling är något som sker gradvis, ett steg i taget och det går inte alltid spikrakt. Min nyfikenhet och min vilja att förstå samband och sammanhang har alltid drivit mig framåt. Att det behöver inte vara på ett visst sätt bara för att …
Bara för att andra säger eller gör så, bara för att det är så man alltid gjort, bara för att det är det som förväntas av en. Visst har jag själv fastnat i statiskt tänkande och handlingsförlamning ibland. Gått emot mig själv för att passa in.
Men tänk om det finns något mer?
En period i min ungdom när alla hade vit jeansjacka färgade jag min orange, när alla hade vita jeans färgade jag mina ljusgröna. Jag fick sitta hårmodell och kom därifrån med en snygg asymmetrisk frisyr som var kort på ena sidan och en page på den andra. Väldigt snyggt klippt men lite före andra asymmetriska frisyrer. Precis som alla andra ungdomar sökte jag min väg och mitt uttryck.
Jag har genom åren provat runt bland många olika utbildningar, jobbat i många olika branscher och varit arbetslös. Levt familjeliv som småbarnsmamma.
Jag har varit långtidssjukskriven, lyckats bryta armar och ben och levt med ständig värk.
Ja ni vet livet med både kärlek, eufori och glädje blandat sorger, bekymmer, svek, sjukdom.
Så någonstans mitt i livet kraschade det rejält. Ni vet så där det kan bli när man inte lyssnar på alla övertydliga signaler. Då ”någon” pekar med hela handen – nu är det dags för förändring och eftersom du inte lyssnar på dig själv behövs det lite hjälp på traven. Eller ja, det känns ju mer som stjälp när det händer men man blir ju tvungen att ta ett annat steg, välja en annan väg.
Där och då släppte jag det gamla arbetslivet, började omskola mig till terapeut och blev min egen. Nyfikenheten har fortsatt och genom åren har jag själv provat många olika sorters behandlingar, kost och näring, olika samtalsterapier vilket både hjälpt mig och gjort att jag velat fortsätta utbilda mig inom många av områdena.
Det har varit en både lite spretig och ibland flummig resa men det har varit otroligt viktig för att samla ihop mig till den helhet jag både lever efter och arbetar med idag.
Idag är det både min livsstil och mitt arbete.
När man vågar släppa taget om det ”normala”, det förväntade och bryta med gamla mönster händer något i dig själv. Inte bara för att man ”ska” släppa taget, utan för att det är något DU själv vill och behöver. Man svarar upp på sig själv, man står upp för sig själv och för det man själv tror på.
Så det är något jag verkligen unnar alla, att hitta sin livsbejakande livsstil och att leva sin dröm.
Vilken livsstil vill du ha?
Vad vill du släppa taget om?
Vad behöver du inte längre?
Vad längtar du efter?
”Du finns där dina drömmar finns, inte där dina skor står”
– visdomsord
